framtiden och jag, rond 747999

 
Både Spökstaden och den andra staden kan vara vackra ibland. Fast, det är ju inte det som räknas.
Nej. Verkligen inte alls. Det är ju ni. Ni. Ni. Ni. 
Och kanske är det just det som är anledningen till att det är så svårt att släppa taget.
Även om framtiden kommer splittra samtliga kommer kärnan ändå vara här. Så vad väljer man då? 
Och vad är det egentligen livet går ut på? Den som kan droppa flest namn på människor hen känner när hen dör vinner? Eh.
Jag blir lite anti, förlåt, men det känns så enkelspårigt. 
2 kommentarer