DU DU DU

Härom dagen skulle vi fira ett halvår som förlovade tills vi började räkna och insåg att det visst var sju månader. Nåväl, värre saker finns ju att räkna fel på och allt som kan firas bör firas, så vi firade ändå. JAGÄLSKARDIG. 
[fotocred till Camilla som fotade fabulöst trots autofokuskrångel (HJÄLP!) med mitt objektiv.]
2 kommentarer

UTANFÖR VÅRT FÖNSTER

...ser det ut såhär↑ och låter såhär. Hanna gillar.
0 kommentarer

SAN FRANSISCO

blodsockerfallig men gulli kille efter att ha gått tillbaka till downton hela vägen från Golden Gate
snubben som stod med den här skylten dag ut och dag in, alltså <3
<3
 
Ungefär en gång i veckan säger Gustav och jag till varandra att "vi MÅSTE åka tillbaka till San Fransisco". Och ja, så är det. Staden är dyr som attan men så oerhört kärvänlig och vacker. Den blev ett behövligt och behagligt avslut på en snurrig men ack så fantastisk resa. Vi var så utmattade och lättirriterade, men mitt i trötthetsdimman var det så fruktansvärt skönt att bara krypa upp i hans famn och titta på Golden Gate-bron utan att ens yttra ett ord. Varje sömntillfälle var magiskt, framför allt det i Golden Gate Park. Vi var ett gäng som packade ner matsäck (från subway...), for till parken, bredde ut koftor och jackor, la oss på dem och somnade. Jag längtar tillbaka till de pittoreska gatorna och den dimmiga luften. 
 
0 kommentarer