spontanitet
Om livet var en sång så skulle jag och mina vänner vara en symfoniorkester. Och vi skulle definitivt spela i samma tonart.
Igår kom min vän Bella hem till mig. Vi fick ett sms från Chai. Okej vi åker dit. Okej, nu åker vi hem. Åh, hänger ni på? Ja!. Plötsligt satt Bella, Chai, Peter, Erik, Nisse, Victor, Nicklas, Lukas och Pontus i mitt vardagsrum och drack te.
Om livets melodi har låst fast dig kanske du måste göra något drastiskt. Ibland måste man transponera flera tonsteg upppåt även om någon tvekar. Det kanske blir jobbigt att sjunga då? Men ingen vet ju förrän man har försökt. Det kanske är bekvämt att sjunga unisont, men fyrstämmigt är ju så mycket vackrare. Våga lägg den där alt-stämman även om ingen var beredd på det.
Var lite spontan, kom igen. Du måste släppa blicken från noterna och kasta dig ut. Om du tar reda på tonarten och kan dess skala så är det lätt att improvisera.
Livet skulle bli så tråkigt om vi bara sjunger melodier vi kan utantill. Mina vänner och jag testar nya melodier så ofta vi bara kan. Om någon skickar ett sms om en ny stämma, varför inte sjunga den då? Så länge vi sjunger i samma tonart kan ingenting gå fel.